Att vara förälder är oftast en intressant utmaning. Att vara förälder och funktionshindrad är en annan.

Jag minns min första spännande utmaning som förälder. Det var när jag stod där på BB med min precis nyfödda och spritt språngande nakna dotter i famnen. En tanke som flera gånger for genom huvudet i det ögonblicket var, hur skall jag klara av att inte göra sönder den här fysiskt och kanske senare i livet mentalt. Barnmorskan säger till mig att det finns kläder och blöjor till dottern borta på bänken. Okej så långt är jag med – kläder och blöjor på bänken. Men sen då? Hur sjutton gör man? Jag tittade på barnmorskan och på hennes reaktion att döma, måste jag ha sett ut som en tom fågelholk.

Hon visade mig bort till bänken och jag lade ner min dotter. Efter ett tag med idog glada påhejningar från barnmorskan så hade jag fått på dottern både kläder och blöja. Det blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig, men på något sätt hade jag ändå gjort det, utan att paja henne. Idag är det jag som har blöja och behöver hjälp med både den och mina kläder.

Det är några år sedan nu. Min dotter är äldre och utmaningarna har alltjämt kommit i en strid ström sedan dess. Det är vad jag tänkt att den bloggen skall handla om. Den intressanta utmaningen med att vara förälder och funktionshindrad och att själv behöva hjälp med nästan allting. Samtidigt som man axlar den betydligt mer intressanta utmaningen att vara pappa.   

Tonåringar

Lite skämtsamt har jag fått höra av både vänner och släktingar: Små barn – små utmaningar. Större barn, större utmaningar. Men det var aldrig någon som sa något särskilt om tonåren. Hur tusan  förbereder man sig för det? Det borde åtminstone ha följt med en manual eller något. Men vem gillar inte en intressant utmaning?

Min dotter är numera tonåring och jag ser fortfarande ut som en tom fågelholk. Jag fattar ingenting. Ena dagen är inte den andra lik. Någonting som var bra, eller sway tror jag det heter på tonåringska igår är helt plötsligt helt ute idag. Vi pratar ju inte ens samma språk. Skibidi toilet vad då för något? För mig blir det goddag yxskaft, som jag vill minnas att det hette det på min tid. Äh, jag fattar inte. Det är omöjligt. Men tydligen så är jag en boomer enligt min dotter och hennes kompisar. Det måste ju vara något bra. Banger! Eller? 

Tonåringens personligheter

En annan besynnerlig utmaning med tonårsdöttrar är att det är som att leva med flera olika personer i en och samma förpackning. När jag  upptäckte detta fenomen hos min dotter misstänkte jag nästan att hon hade någon form av märklig personlighetsstörning. Hon är inte bara en person, utan i själva verket är hon (minst) fyra olika personer i samma förpacking. Under en viss period är hon trevlig och social. Jag förstår henne dock fortfarande inte. Det är skibidi toilet, sway och  boomer. Men hon är väldigt rolig att hänga med.

Sen kommer en period när hon är helt asocial. Hon kryper in i sitt rum och kollar på TikTok, Netflix och kattvideos hela dagarna. Och när man försöker få kontakt med henne så svarar hon inte. Inte ens så moderna saker som Snapchat eller Instagram funkar. När den helt okontaktbara och asociala perioden är över, så kommer det ut ett åskmoln i huset i några dagar. Hon säger konstiga saker till mig som att jag skall andas och gå och skrika i kudden istället. Banger eller? Jag fattar fortfarande inte men hon är uppenbarligen väldigt irriterad på mig. För någonting som jag inte heller fattar.

Men så plötsligt. Efter regn och åska så kommer det solsken. Då kommer en annan personlighet fram. Den där hjälpsamma personen som plockar ner i diskmaskinen, städar sitt rum och tar ut alla de där tallrikarna och glasen som man trodde hade försvunnit för alltid. Och som anstränger sig för att prata gammalsvenska så att jag äntligen förstår vad hon säger.

Förälder och funktionshindrad

Alla som lever eller har levt med tonåringar och kanske tonårsdöttrar i synnerhet vet att det är en utmaning på många sätt. Kanske lever vi i en svårare tid nu än när jag och min syster växte upp. Men utöver det som jag förhoppningsvis lite skämtsamt lyckats framställa med olika språk, olika personligheter och allt det där så mår väldigt många tonåringar väldigt dåligt idag. Det får mig att komma tillbaka till min första tanke när min dotter föddes. – Hur skall jag klara av att inte göra sönder den här? Det är en utmaning att vara förälder. Och det är något som jag hoppa skunna dela med mig mer erfarenheter av här i min blogg.

Fler utmaningar

Men varför skall man nöja sig med utmaningen att bara vara förälder? På något märkligt sätt så tyckte jag i alla fall inte att det var en tillräcklig stor utmaning. Utan jag separerade från dotterns mamma. För då blir man ju lite mer ensam med utmaningarna. Vilket gör det hela lite mer intressant. Sen kan man ju råka ha en sjukdom som gjorde att man blev rullstolsburen och beroende av personliga assistenter under dotterns småbarns år. Detta är några fler av de intressanta utmaningar i att vara förälder och funktionshindrad som jag tänkte dela med mig av här i min blogg framöver.

Hoppas att du tyckte att mitt första inlägg som bloggare var intressant. Jag hoppas att du vill fortsätta läsa det jag kommer att dela med mig av framöver. Vi hörs i nästa inlägg!