När jag gick i nian så var det väldigt ovanligt att man gjorde gymnasievalet. Alltså aktivt valde vilken gymnasieskola man skulle gå på. Man valde vilken linje (program) man ville gå och sedan blev det den närmsta skolan som hade den linjen som gällde. Med några få undantag.

Jättegrej

Nu för tiden så är gymnasievalet en jättegrej. Det finns kanske ungefär lika många program som på min tid, men desto fler skolor att välja på. Med massa olika tillval och inriktningar. Musik, dans, idrott, marinbiologi, tvärvetenskap, seglande skola och så vidare. Utbudet är gigantiskt, i alla fall när man bor i eller kring någon av de större städerna i landet. Jag har inte riktigt koll på hur det fungerar om man bor i en liten kommun en bit bort från storstaden. Jag och min dotter vi bor en liten bit utanför en större stad.

Min dotter började nian nu i höstas. Så många av våra samtal den här hösten har handlat om just gymnasievalet med tyngdpunkt på olika skolor och vad de kan erbjuda. Valet av program är tydligen inte lika stort som valet av skola. Inte om man frågar min dotter i alla fall. Men det är säkert olika för olika elever. Istället är det andra saker som verkar mycket viktigare nu för tiden än bara utbildningens innehåll. Som till exempel skolans lokaler, skolmaten, vilka individuella val man erbjuder, läget och så vidare. Det är fascinerande hur det förändras över tid. Men jag skall inte bli så gammal så att jag säger att det var bättre förr.

Min dotter är i alla fall ganska säker på att hon skall gå ett naturvetenskapligt program. Vilket gör mig glad och nyfiken. Jag läste teknik på gymnasiet, eller teknisk som den hette då. Vad kul att få pyssla med matte, fysik och biologi igen. Det vill säga om min dotter tillåter mig. Det har varit lite si och så med det nu de sista åren. Hon kan bäst själv, om man frågar henne. Och jag fattar ingenting om hur det funkar nu, jag är ju född på 1900-talet.

Gymnasiemässa

En viktig del i gymnasievalet nu för tiden är gymnasiemässan där olika skolor visar upp sig och marknadsför just sina fördelar. Gymnasiemässa fanns även när jag gick i skolan. Men då handlade det som sagt mer om vilken utbildning man skulle välja. Jag vill också minnas att den var ganska tråkig. En av de få montrarna där det hände något var i den för vård- och omsorgsprogrammet. Där kunde man få lägga sig i en sjukhussäng och göra ett EKG.

Men tiderna förändras och gymnasiemässan anno 2024 är väldigt annorlunda det jag upplevde. Det var väldigt likt många andra mässor eller konvent där olika konkurrenter försöker övertyga besökarna om att just deras produkt är bäst. En skola med estetiska program hade till och med byggt upp en hel musikstudio för ändamålet. Jag kan väl tycka att det är bra med valmöjligheter, men det kändes som att det åtminstone var en eller ett par för många skolor att välja på. inte konstigt att

Föräldrainflation

Det är inte bara i ekonomin det har gått inflation. Utan det har även gått inflation i hur mycket man som förälder skall vara involverad i barnens skolgång. Inte minst när det gäller gymnasievalet. Och då tänker jag inte på huruvida man skall stötta sitt barn när det gäller skolan eller inte. Jag säger heller inte att det är en dålig grej att man skall vara involverad i sina barns skolgång. Men det är så mycket aktiviteter nu för tiden där som man som förälder förväntas vara med på rent fysiskt. Gymnasiemässan, föräldramöten, utvecklingssamtal, basarer, öppet hus, friluftsdagar, avslutningar och så vidare.

På min tid så var föräldrarna med på något föräldramöte då och då och kanske ett så kallat kvartssamtal, namngett utifrån längden på samtalet – en kvart. Och det var alltid på kvällarna då de flesta föräldrar slutat jobbet. Nu för tiden förväntas alla föräldrar kunna strunta i sitt jobb och dyka upp när skolan bestämt att man skall komma. Vilket många gånger är väldigt frustrerande.

Tillgänglighet

För mig som rullstolsburen och beroende av assistenter kan det bli frustrerande och utmanande på fler sätt än att det bara blir många tillfällen man skall närvara på olika aktiviteter. Bara att ta sig på ett föräldramöte eller utvecklingssamtal kan vara en utmaning. Trappor, låsta hissar, hissar som inte finns, trånga specialvägar där det behövs nyckel och så vidare.

Nu i höstas var jag på ett möte i min dotters skola som handlade just om gymnasievalet. Syftet var att lyssna på mentorerna och på studie- och yrkesvägledaren som skulle berätta mer om gymnasievalet. Först skulle vi träffas i klassrummet som ligger på våning tre där vi skulle lyssna på min dotters mentorer och sedan skulle vi sammanstråla i matsalen på bottenvåningen och lyssna på studie och yrkesvägledaren. Skolan är omgiven av trappor och det finns bara en liten smal ramp som går till personalentrén som alltid ör låst. Inne i skolan finns det en hiss som bara går att använda om man har nyckel.

Ett äventyr

Äventyret började med att jag och min assistent fick vänta utanför den låsta personalentrén. Efter en lång väntan i regnet utanför så blev vi till sist insläppta. Väl inne i skolan fick vi slingra oss fram till skolans enda hiss som givetvis inte går att använda utan nyckel. Jag har en ganska stor rullstol och hissen är rätt liten. Men efter lite bök och stök så hade vi trängt in oss i hissen och kunde ta oss upp till klassrummet.

När vi lyssnat klart på presentationen av mentorerna skulle vi som sagt ta oss ner till matsalen för att lyssna på studie- och yrkesvägledaren. Vi slingrade oss tillbaka till hissen och efter ett tag fick vi tag på en lärare med nyckel som kunde köra oss ner. I matsalen var det tack och lov gott om plats. Men halvvägs in i presentationen så gick brandlarmet på grund av ett elfel i köket. Som tur var befann vi oss på bottenplan och det fanns en lärare som kunde låsa upp personalentrén och jag och min assistent kunde ta oss ut.

Det började som tur var aldrig brinna, utan det var bara rökutveckling i en elkoppling. Men det fick mig och min assistent att reflektera över vad vi hade gjort om vi varit på plan tre när brandlarmet gått. Hissen skall man ju aldrig använda vid brand och många hissar stängs dessutom av när brandlarmet går.

Studiebesök

När man bor i en större stad som jag gör så finns det många gymnasieskolor att välja på. Alla skolor har öppet hus då man har möjlighet att besöka gymnasieskolan och se hur den verkar. Man får träffa lärare och elever. En del skolor bjuder till och med på mat eller har särskilda evenemang där man visar upp olika inriktningar på skolan.

Jag frågade min dotter om hon skulle besöka några skolor så var det en skola hon ville att jag skulle följa med till. Efter ett tag kröp det fram att hon skulle besöka fler skolor. Två saker – att det är jobbigt att växla världar mellan mamma och pappa. Rädsla att såra någon. Efter att jag uppmuntrat henne för att hon vill besöka fler skolor så frågar jag lite försynt om inte jag kan få följa med till någon mer skola. Då säger hon efter en stund att hon inte vet om jag kan följa med. Det kanske inte finns någon hiss pappa, eller så kanske det är trappor till ytterdörren eller nåt. Varpå jag svarar att det är väl klart att det finns hiss. Och att det alltid brukar lösa sig även om det kan bli frustrerande och lite kämpigt.

Gymnasievalet otillgängligt

Efter att min dotter nu varit och besökt flera skolor och berättar om dem visar det sig att det är förvånansvärt många skolor som det inte finns hiss på. Att det är trappor för att komma in i byggnaden och andra saker som krånglar till det. Att jag som rullstolsburen förälder inte kommer in på min dotters gymnasieskola kanske inte är hela världen i det långa loppet. Även om man kan många synpunkter om det. Men det som slår mig är. Hur många rullstolsburna ungdomar tvingas eller känner att de måste välja bort vissa gymnasieskolor för att det inte finns hiss på skolan?

Avslutningsvis så vill jag säga att det är en enorm förmån att få lov att vara delaktig i min dotters skolgång. Trots frustration, dålig tillgänglighet och andra motgångar. Men jag vill också tillägga att ingenting av det här hade varit möjligt utan mina fantastiska personliga assistenter. Vilket också är en enorm förmån. Hoppas att ni funnit läsningen intressant. Må gott till nästa gång!